Marocko i bilder

Jag förmår inte riktigt förmedla min upplevelse i ord. Jag skulle kunna skriva nåt om hur jag faktiskt började finna variation i stenlandskapet efter en dag eller så. Det som först bara var en stenöken blev sen ett varierat stenlandskap med en mångfald av bergarter, viss växtlighet och varierad topografi. Jag skulle kunna skriva om nya och fördjupade vänskapsband. Om samtal under en stjärnklar himmel eller över en kopp sött myntate. Jag skulle kunna skriva om kontrasterna mellan fjorton väldigt kittade löpare i bjärta, tajta kläder och guidernas enkla yllebyxor och täckjackor. Kanske skulle jag kunna reflektera över att löpningen och bergsvanan knappast sitter i de senaste funktionsmaterialen eller rätt drop på skorna. Om jag kände mig frikostig och ville bjuda på mig själv skulle jag kunna beskriva det enkla hygienförfarandet med våtservetter, alkogel och toalettbesök bakom lagom stora stenar. Jag skulle beskriva hur jag faktiskt valde bort att tvätta mig i friskt bäckvatten eftersom det var så obarmhärtigt kallt.

Som sagt – orden kommer inte till mig. Jag skulle helst sitta ner med dig och prata om mina bilder. Det är i dem minnena finns. Genom dem skulle jag kunna beskriva dofter, terräng, smaker och förföriskt vackra vyer. Fotona skulle hjälpa mig att teckna levande personporträtt av de vänner jag träffat på resan. Bilderna skulle återkalla känslan av att ligga platt på mage i en stekande stenöken under tionde försöket att fånga bilden av språnget över en ökentrött buske.

Men för all del, kika du på bilderna. Kanske blir du sugen på att följa med på Pathfinders resa till Saghromassivet när den går nästa år. Det kan bara rekommenderas.