Upplevelsen av Trail des Balcons d’Azur dröjer sig kvar i systemet. Både som ett gott minne och som en påtaglig förnimmelse i lårens framsida. Första veckan efter loppet gick i löpvilans tecken, men jag passade på att cykla och simma lite mer än vanligt. Denna veckan har träningen smugit igång enligt ordinarie schema. Men det är utan fullt klipp i steget. Förståeligt. Och okej.

Det finns en del att fundera över inför kommande äventyr i bergen. Jag upptäckte saker kring min utrustning som inte sker på den vanliga löprundan. Det händer andra saker under sju-och-en-halv timme i bergen än under två timmar längs hemmaskogens bekanta stigar. Jasså. Säger du det?Jag försöker göra nån slags summering baserat på mina erfarenheter från loppet.

Från tå till topp

Montrail Rogue Racer. En behaglig mängdsko med modest mönstring, trail guard och framförallt gott om spelrum för tårna. Kanske är det läge för någon sko med än mer skydd under långa lopp som detta. Det är min tyngsta och mest uppbyggda sko, men ändå en lättviktare med sina ca 250 gram. I stort funkade den dock alldeles utmärkt.

Strumpor från Smartwool. Jag gillar ullstrumpor. Hanterar väta, både svett och vattenpölar, väl samt bjuder på juste komfort. Jag drog (trots insmorda fötter) på mig en del blåsor mellan tårna. På önskelistan finns strumpor med individuella tåfack. Det ska prövas.

Salomon Exo Vadkompression. Förutom att jag gillar looken av att vara klädd i hexagonförstärkt rustning, så upplever jag det väldigt behagligt att saker och ting håller sig på plats. Vaderna inkluderat.

Salomon Exo Wing Shorts. Lätta luftiga shorts med lätt kompression för låren. Tight med (och gott om) textilier på insidan av låren gör att eventuella skavsår undviks. Tror att jag under ett sånt här långt lopp hade varit än mer hjälpt av shortsen i Stabilityserien, dvs ännu tajtare kompression.

Salomon S-Labs T-shirt. Rejält tajt t-shirt i Salomons toppkollektion. Förutom den sköna känslan av rejäl kompression och stabilisering av arbetande muskler, som verkligen kommer till sin fulla rätt under en heldag i bergen, så transporterar den kroppsnära tröjan bort fukt på ett föredömligt sätt. Svett transporteras ut och dunstar sommarlätt vidare i atmosfären. Väta utifrån (jo, det regnade ju en del) torkar snabbt och blir aldrig besvärande. Det är dock en lustiger dans som bjuds när man ska ur ålaskinnet och i finishertröjan efter avslutat värv.

Zoot Race Belt. Ett spontanköp på plats. Ett resårband med snabbfäste samt snoddar att fästa nummerlappen med. Låter banalt, men jag har lyckats paja kläder under lopp där nummerlappen varit fäst med säkerhetsnålar. Dessutom underlättar det i lopp av denna typen där man kanske byter kläder eller kör överdrag av och på.

Sportful Armvärmare. Långa lopp. Blandat väder. Temperatur som varierar pga höjdskillnader. Armvärmarna i kombination med valfri t-shirt skapar flexibilitet och enkla byten.

Inov-8 Hot Peak Keps. Jag gillar att ha nåt på min hårlösa skalle nästan jämt. Som skydd för vind, sol eller regn. Under TBA blev det Inov-8s lätta sommarkeps hela loppet i genom. Den fångar dessutom upp svetten innan den rinner ner som svidande, frätande droppar i intet ont anande ögon. Hade nog ännu hellre kört med en ljus, lätt, tunn Buff.

Salomon S-Labs Ryggsäck. I de flesta av de längre europeiska långa trailloppen åläggs man att löpa nästintill självförsörjande. Inga pacers, ingen egen supportcrew. På TBA endast vätska på de fyra kontrollstationerna. Du måste bära med dig vätska, energi, räddningsfilt, telefon och mer därtill. Salomons västliknande ryggsäck på fem liter (finns även en tolva) blev för min del fullpackad, men satt ändå komfortabelt och säkert hela vägen. Jag upptäckte vid någon av de senare vätskepåfyllningarna att blåsan måste blivit ihoptryckt av min övriga packning eftersom jag drack ur blåsan ganska snabbt. Slarvig och knölig (trött!) packning gjorde att jag inte lyckades fylla blåsan till max. Detta gjorde att jag gick torr mellan tredje och fjärde vätskekontrollen. Mer jobbigt för huvudet än nåt annat, egentligen. En tråkig grej är att tyget i en av de främre fickorna har trasats upp, antagligen av belastning/friktion av de bars och gels jag förvarar där. Har kört nål & tråd, men det är en inte så snygg, och troligen inte permanent, lösning.

Suunto Ambit Klocka. Första långa loppet med Ambit. Körde utan pulsband, vilket för min del under loppet inte spelar nån roll. Tycker det är svårt att springa lopp på puls. Men jag gillar att kolla statistik i efterhand. Klockan gjorde vad den skulle när den väl hade fått satellitkontakt vid starten. Detta tog oroväckande lång tid. Kanske beroende på den gråmulna himlen. När vi väl var igång så visade den både tagen höjd och distans utan vidare konstigheter. Den totala distansen är dock en dryg kilometer kortare än officiell distans. Ca 2% fel kanske faller inom marginalerna för vad som ska accepteras för en GPS-baserad mätning.

Att stoppa i magen

Vitargo Pure. Jag hade ju en storslagen och detaljerad plan om näringsintag. Idén var att köra med Vitargo i vätskeblåsan och att detta skulle vara min primära energikälla. Laddade således med dubbel portion i 15 dl vatten från start. Den bar mig ca två timmar in i loppet helt enligt planen. Jag bar med mig, i förväg uppmätta, påsar med pulver som jag skulle blanda i vatten vid kontrollerna. Körde min första (och vad som skulle visa sig) enda blandning vid andra kontrollen och ca 15 kilometer. Det var kladdigt och klistrigt att blanda sportdryck i blåsan. Samtidigt var det en liten stress att se alla de löpare som snabbt och sommarlätt gled genom kontrollen med snabba påfyllningar eller endast drack ur sina kåsor. Mina påsar med pulver följde med mig i ryggan hela loppet igenom. Fyllde dock på med enbart vatten vid resterande stationer. Facit: totalt tre portioner Vitargo (ca 840 kcal) och omkring 5 liter vatten slank ner under loppets gång.

Clif Bar Chocolate Almond Fudge. Tre rejäla bars i ryggsäckens sido- och framfickor. Redo att flyttas fram efterhand. Idén var en halv bar i timmen. Ett fast komplement till den flytande och smaklösa Vitargon. Barsen från Clif Bar är goda, lättuggade och dessutom ekologiska. Min variant består av bla havre, sojaprotein, kakao och mandel. Men jag hade inte alls det behov av fast föda (var inte alls hungrig) som jag trott. En av de tre barsen slank ner i små tuggor under en ganska lång period. Facit: en Clif Bar (240 kcal) under första halvan av loppet.

Gel från GU. Tre portioner koffeinberikad gel med smakerna Blackberry Jet och Espresso Love fanns i säcken med avsikten att plockas in efter drygt halva sträckan. Detta gjorde jag faktiskt helt enligt planen. GUn är ganska tjock och i små påsar, vilket funkar fint. Men kräver några klunkar vatten med intaget. Facit: tre portioner GU (totalt 300 kcal) under andra halvan av loppet.

Elektrolyter från S!Caps. Jag körde helt enligt instruktionerna på förpackningen. En pilla en gång i timmen. Hade inga krampkänningar. Inga problem med magen. Inget illamående. Bar med mig en ask med några extrapiller i förhållande till min beräknade tid. Fick tillfälle att skänka bort två kapslar till en krampande fransman. Det känns bra!

Idén att köra Vitargo byggde på tanken om att undvika det söta. Men i efterhand inser jag att jag inte behövde så mycket energi som jag föreställt mig. Kalorierna i vitargopåsarna är dessutom betydligt färre jämfört med motsvarande volym/vikt på en bar eller gel. Dessutom var det onödigt bökigt att blanda på plats. Jag kan tänka mig att starta med Vitargo i blåsan och om det (under ännu längre lopp) finns möjlighet för drop-bags, blanda en ny portion där och då.

Nån slags summering

Loppet gick enligt planen. Lugnt och kontrollerat. Fokus på att få syn på hur jag funkar en hel dag i spåret. Jag klarade mig utan illamående, magproblem och skavsår. Inga överbelastningar eller överansträngningar. Näringsintaget räckte till. Ingen bonk. Ingen större moralisk dipp.

Jag bar med mig för mycket i min rygga. Jag kunde sprungit lättare.

På slutet var det främst fötterna och i viss mån lårens framsida som protesterade. Ska prova (i första hand) andra strumpor och (i andra hand) kanske än mer uppbyggda skor.

Jag är mycket glad för mitt samarbete med Salomon och Trailtouren som gjort att jag kunnat ekipera mig i kläder av snyggt snitt och riktigt bra funktion. Det gör mig kanske inte snabbare, men betydligt bekvämare. Tack.